Malwen

Läste nyss igenom mina inlägg här på bloggen och majoriteten är verkligen galet deprimerande! Lite synd då jag framkommer som mer deprimerad än jag är. Jag är faktiskt ganska glad av mig. Man är ju inget annat än människa dock, och det är lättare att skriva när man är deppig. Idag är jag dock inte det. Är hungrig för tillfället och funderar på om jag ska göra biffstroganoff eller käka kött med ris och vitlökssås. Stroganoffen låter mest lockande :)

Aja, ett litet inlägg idag bara. Ta hand om dig!

Det var en gång en kille som bad mig att gå och dö. Han sa att en sådan ful människa som jag inte ska få leva. Jag var då 14 år. Dessa ord förföljer mig fortfarande.
Jag sitter nu och funderar på vart denna Edvard från Uppsala gör idag. Tänker han någonsin på de ord som han sagt till mig. Tänker han någonsin på att han startade min önskan att vilja dö?

Trots hans hånord så kunde jag inte håna tillbaka. Skulle jag ha gjort det? Jag ville skrika ut mitt hat mot honom, slå honom och se lidande i hans ögon. Men jag höll mig tillbaka. Jag ville berätta för honom vilken omanlig jävel han var, en man som var mer feminin än mig.

Det var en gång en kille som ville ha sex med mig. Han ville att jag skulle suga av honom på toaletten på livets ord. Jag var då 14 år. När jag sa nej sa han åt mig att han skojade och tyckte att jag skulle dö. Fula människor ska ju inte leva.
Jag sitter nu och funderar på vart denna killen vars namn jag inte kommer ihåg, vad han gör idag. Jag vet att han gift men inte mer då jag inte kommer ihåg hans namn längre.

Det var en gång ett gäng killar från naturklassen på gymnasiet. De såg på mig med avsky. Jag fick höra från flera att det talade om hur ful jag var.
Ångrar de vad de sagt nu?

Många människor har gjort mig illa och många har jag gjort illa. Jag ångrar alla de gånger jag mobbat någon. Jag ångrar de gånger jag slagit och skrikit på mina syskon.
En gång bet min syster mig i benet och jag drämde till henne så hon började blöda i munnen. Förstår hon att jag ångrar mig. Förstår hon att jag älskar henne?!

Förstår mina bröder hur mycket jag älskar dem? Att mina tårar rinner när jag tänker på dem?

Min storebror sa en gång till mig: Malin, säg till mig om det är några som är elaka mot dig.
Det är det vackraste han någonsin sagt till mig. Förstår han att jag älskar honom trots allt som kommit emellan?

Förstår mina vänner hur mycket jag älskar dem?

Många vet att jag är fascinerad av rättspsykiatri. Var idag på biblioteket och försökte finna en bra bok om det men det var glest. Lånade dock en bok om psykopater istället. Jag vet inte varför jag har en sådan fascination av människor med den problematiken, kanske är det mitt kall? Jag vet i alla fall att jag lärt mig avsky sjukdomen och inte personen. Jag kommer framöver att skriva en del inlägg om just dessa personer. Ni får hemskt gärna ge feedback och dela tankar. Kan hända att jag bara skriver ett långt inlägg eller flera om dagen. Kommer bero på när jag läser och om jag ha tillgång till datorn när mina tankar flyger iväg. Hej så länge :)

Pilar i mitt hjärta, knivar i min själ. De vrids och blodet rinner. Jag döljer detta med mina plåster, min glittrande mask som jag ger er för att få se era leenden. Glädje finns men dödens röster skriker högre. Jag kan höra denne ropa mitt namn, välkomnar mig in i det mörker jag tror att jag förtjänar.

Jag älskar er, tro inget annat och mitt blod som rinner beror inte på er utan på de demoner som hugger mig. Ni har svårt att förstå min vänskap, ni har svårt att förstå mina val. Jag låter mig bli slagen för att jag anser att jag förtjänar det. Kärlek, det jag känner för er men har svårt att ta emot. Era rosor vissnar när jag andas på dem. Jag är pesten men ni vägrar förstå.

”Hur kan hon längta efter döden när framtiden är så ovis, hur kan hon veta att saker inte bli bättre?” Jag vet inte min framtid, jag vet inte vad som sker när jag dör. Men min själ är trött och orkar inte kämpa. Jag ser rädslan i era ögon och jag ser att ni drar er undan och den smärtan är värre än något annat. Ni är rädda för mig, Malin, den där tjocka tjejen med ett stort leende. Ni är rädda för mig för att jag inte är som ni, eller? Det gör ont att ni är rädda för min sorg men jag förstår samtidigt er rädsla. Ni ser en flicka förvandlas till ett monster. Ni ser mina sår, men jag smittar inte… eller gör jag?

Jag vill att ni slår mig, samtidigt som jag vill att ni håller om mig. Kanske begär jag för mycket?

Fråga er själva, vågar ni älska ett monster?

Nattankar: Varför är männen och kvinnorna i t. ex Grekland och Turkiet mer håriga än nordiska människor? Rent logiskt så borde ju vi ha mer hår då vi bor i ett kallare klimat. Någon som kan ge en vettig förklaring till det?

Jag har under en tid legat inlagd på sjukhuset. Vissa vet anledningen och vissa inte. Jag känner dock inte att jag vill skrika ut anledningen men om någon verkligen vill ha en förklaring får ni skicka mig ett mail så svarar jag. Mycket bön behöver jag just nu i alla fall. Många av mina läsare är inte troende men om ni bara vill skicka iväg en bön för mig så skulle det betyda guld.

På onsdag flyttar jag in i en liten lägenhet. Den är väldigt väldigt liten men det får funka. I dessa tider är det mycket brist på boende så man tager vad får.

Ja, inget långt inlägg men en liten uppdatering i alla fall…

xoxo

Känslan av ensamhet tar över. Jag känner hur ångesten växer inom mig. Ska jag verkligen bo här? Är jag välkommen?
Jag känner mig väldigt ofta i vägen på många sätt. Dessa killar känner ju varandra sedan länge och jag känner mig mer som en fästing som suger ur deras energi. Jag letar desperat efter ögonkontakt och värme. Visst jag tror att de försöker men känslan som missanpassad är så stor. Vart hör jag hemma?
Så mycket tankar och funderingar som tar över. Himla ångest, du är inte välkommen!
Paranoia över att de stör sig på mitt utseende suger musten ur mig. ”Feta äckliga amöba vad gör du här, du stör oss, försvinn” Kanske är det bara tankar eller så är det en riktig analys...

Längtan efter att begå onda handlingar mot min kropp, att förstöra den. Ironiskt att ångesten känns som min enda riktiga vän. Kanske kan alkohol dämpa min smärta?
Jag saknar mina tårar- att få gråta ut men medicinen håller dem på avstånd. Är denna likgiltighet värt det?


Det är inte deras fel... det är mitt.

Jag väljer att låta bilden berätta sin berättelse.

Jag har haft en liten diskussion med två män om sex och kärlek. Deras givna svar var att sex är mer viktigt än kärlek. För mig som kvinna så anser jag att jag hade kunnat klara mig utan sex men inte utan kärlek. Vi är inprogrammerade att föröka oss. Är det så att mannen drift att sprida sin säd är högre än kvinnans? Det jag menar är att när en kvinna är gravid är hon aningen sårbar i 9 månader och vill beskydda sitt barn. Mannen kan såklart även också känna att han vill beskydda sin avkomma det jag menar dock är att mannen kan även välja att spruta och sedan gå vidare i sitt liv. Helt enkelt ignorera konsekvensen av att kvinnan blir gravid.
Människan styrs mycket av sina begär, att få snabb tillfredställelse. Sex är en av dessa snabba tillfredställelser. Jag har hört från många att sex är bättre och ger mer i ett kärleksfyllt förhållande än i ett ”känslokallt” ligg lite här och var.  
Individen i sig kan klara sig utan sex men har svårigheter att klara sig utan kärlek. Dock skulle alla människor avstå ifrån sex skulle även människan dö ut.
Detta får mig även att tänka på asexuella människor. Dessa har av olika anledningar inget intresse av sex eller känner en rädsla. Asexuallitet kan nästan i vissa fall klassas som en psykisk störning? De finns de som varit med om hemska sexuella upplevelser och väljer därför att avstå ifrån det. Dock finns de även de som utvecklar det utan att ha varit med om saker i sitt liv som borde hindra det. Vissa har helt enkelt bara ingen dragning till sex, det är dessa människor jag undrar kan ha en störning. Människan är skapt för att föröka sig, precis som djuren. Finns kärlek i djurriket, eller är de bara en instinkt, är kärlek bara en instinkt? Jag vågar säga att kärlek finns bland djur, dock är den mer avskalad och avromantiserad än så som vi människor har det.
Man kan ta en hund som exempel. Hunden blir glad när husse kommer hem från att ha varit borta- är detta kärlek? Nja, det ser jag mer som trohet mot sin ledare. Hunden är ett flockdjur och den vill hålla ihop sin flock så gått det går. Tiken får valpar och beskyddar sina små men när de når en viss ålder släpper honan taget. Visst så får vi göra mot våra barn när de växer upp men vi fortsätter ändå ha ett band till våra barn.

Kanske är jag helt ute och cyklar men jag kunde inte annat än skriva ner mina tankar. Kom gärna med feeback.

Ja, jag vet att jag skriver allt för sällan. Men det sker inte så mycket i mitt liv, inte så mycket vettiga tankar som snurrar runt heller. Ja, som de flesta vet så har jag stukat min högerfot. Detta gör att jag nu har två stukade fötter. Inte alls kul men det är bara att gilla läget.

Jag ska även flytta. Imorgon ska jag kolla på en villa där det bor 3 killar. Får se hur det ska gå. De har ju bastu och det tackar man ju sannerligen inte nej till! :D

Sara följer med så det kommer nog gå fin fint. Bara min fot som stör mig. Såhär ont gjorde inte de andra.

Jaja, tråkigt inlägg men det är nått i alla fall.

Idag kretsar mina tanka runt mjölk. Jag älskar mjölk helt enkelt! Ska prova att dricka vanlig mjölk denna vecka för att se hur min mage reagerar. Har inte riktigt råd att köpa den laktosfria. Jag vet att jag dricker för mycket men kan liksom inte sluta. Det är ju så otroligt gott. Jag kan nog inte klassas som mjölkholist men det är nog inte långt ifrån. Ja, lovande inlägg men jag har inget vettigt att skriva just nu xD

Idag vaknade jag med oro i kroppen. Har inget direkt minne av att jag drömt någon dröm som kan påverka det. Försöker få ur oron men den sitter kvar. Väldigt jobbigt när man inte förstår vart den kommer ifrån. Hoppas att det ska kännas bättre om jag får skriva av mig lite. Funderar på om det är nått jag har glömt göra, något samtal jag måste ringa, men kommer inte på något.

Ska nog försöka dansa lite idag, får som om foten klarar det. Roligare att dansa än att gå en promenad, även om promenaden skulle vara mer uppfriskande.

Men vad i hela, är det ångest som är på väg? Vad håller min kropp på med?! Jag försöker sjunga lite… det kanske hjälper…

PCOS (Polysistiskt Ovarialsyndrom) Misstankarna kring detta är stort. Jag har alla symptom för det och det gör mig rädd. För er som inte vet vad det är så kan jag förklara det kort. Cystor vet de flesta vad det är, det är blåsor på äggstockarna. Dessa blåsor kan vara helt ofarliga men i för stor mängd blir man oförmögen att bli gravid om man inte får behandling av det. Har man detta så produceras det testosteron istället för östrogen. Jag skäms för att säga det men jag har fått en ökad hårväxt, inte alls överdrivet men nog mycket så att jag stör mig på det.
Jag drömmer om att en gång få barn och detta känns som en stor käftsmäll. Det sista man vill är att ha problem med att bli gravid när det väl är dags. Det gör ont i mig när jag ser så många av mina vänner runt omkring bli gravida väldigt lätt.
Jag har inte haft min mens på ett år och det kan bero på detta. Den 4 oktober ska jag på en ultraljudsundersökning som kommer visa om jag har cystor eller ej. Är detta fallet kommer jag bli satt i en hormonbehandling och måste eventuellt börja med p-piller för att ”få igång menscykeln ”.
Att jag är överviktig är inget nytt och även inte heller att jag faktiskt jobbar med det. Det är inget jag njuter av.  Tack vare min depression så går jag lätt ner mig och tröstäter, detta gör ju inte saken lättare. Det är svårt för mig att äta regelbundet då jag har svårt att äta vissa dagar. Tanken på just mat gör mig illamående och då är det lättare att tvinga i sig något onyttigt. Mina vänner, jag behöver eran hjälp med att gå ner en hel del kilon och det med att vara rak med kärleksfull. Uppmana mig till en promenad, handlar ni med mig- få mig att tänka till extra om jag köper nått onyttigt.
Detta tar på mig hårt och jag kommer inte klara detta ensam. Vill ni läsa mer om denna sjukdom eller depression så finns dessa länkar:

http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Egentlig_depression

Jag lider av en ganska djup depression från och till och har borderline tendenser. Jag kämpar med detta dagligen och vissa av er har märkt det och andra inte. Ni ska inte vara rädda att fråga mig om den om ni vill veta mer. Jag vill ju inte vara en belastning för er så det är bättre att ni frågar mig personligen om ni inte förstår varför jag agerar på ett visst sätt. Jag går under medicinering (http://sv.wikipedia.org/wiki/Paroxetin )

Jag har även av ångest och panikångest och kan ibland ha svårt att ta mig ut. Men var inte oroliga. Jag är ju även den glada Malin och jag har mina ljusa stunder. Jag vill bara att ni ska ha mer förståelse för min problematik.